I god tid före FN-konferensen i Stockholm i juni 1972, samlades engagerade i miljö- och utvecklingsfrågor, till diskussioner.
Här skulle vi få två veckors internationellt fokus och minst ett tusen journalister på plats. Detta var ett tillfälle som skulle utnyttjas, för opinionsbildning, kontakter och handling!
När så FN-diplomater, internationella organisationer och medier m fl började anlända till Stockholm i juni, var förberedelser sen länge igång, för alternativa perspektiv och aktiviteter.
Miljömarsch Kungsträdgården april 1972
1972 hade det upproriska 60-talet i ryggen.
Provos i Amsterdam gjorde tidigt handfasta miljödemonstrationer.
De stora ungdomskullarna hängav sig åt en ny musik, som med bla Dylan och
Beatles inte längre bara skrev sånger om boy meets girl, utan om
samhällsfrågor.
1967 blomstrade hippierörelsen som, parallellt med (de inte alltid helt sunda)
utlevelserna, utvecklade civilisationskritiska teman.
1968 briserade protester, i Prag mot en auktoritär stalinistisk regim, i Berkeley,
Paris och hela världen, mot orättvisor och mot Vietnamkriget.
I avkoloniseringens spår, sökte alltfler i Syd (då ”uländerna” eller ”tredje
världen”) nya vägar.
Frihetliga, antiauktoritära vindar svepte fram via politiska, sociala och andliga
rörelser. Genom hela decenniet engagerade sig stora ungdomskullar alltmer för
global jämlikhet och en resursbevarande ordning.
I Sverige hade en miljörörelse tagit fart och den var i Stockholm aktiv mot bl a en växande privatbilism och en hårdhänt uppdelning av funktioner i staden, där hårdhänta rivningar i stadskärnan skulle breda plats åt ett stort beslutsfattarcentrum och gallerior, medan boende skulle ut i sovstäder.
I Almstriden fick denna utveckling ett fokus, då tusentals stockholmare stoppade fällningen av träden, för att de skulle ge plats åt en stor kiosk. Händelsen fick stor uppmärksamhet, även internationellt och bland aktivister växte en känsla av att allt var möjligt…
Dags att ta sig an de globala frågorna och samma beredskap pyrde på många håll, från teosofer till ungdomsorganisationer och ulands-forskare.
Miljökonferensen var en viktig händelse, i det att den internationella politiska ordningen tog sig an miljöfrågorna. Centrala teman kom upp och en del bestående institutionella beslut fattades. Samtidigt blottlades motsättningar kring de globala klyftorna och det blev tydligt att konferensen inte skulle tackla de stora resursfrågorna på djupet. Det fanns utrymme för alternativa aktiviteter!
Powwow-gruppen skickade ut ett manifest, med en radikal tolkning av världsläget och skepsis till FN-konferensens möjligheter att på allvar tackla problemen. Den uppmanade människor och grupper runt om i världen att göra saker på plats.
Uppmaningen hörsammades och vi såg aktioner och aktiviteter i många andra länder.
Parallellt med FN-konferensen hölls i ABF-huset i Stockholm, möten, seminarier och debatter. En tummelplats för forskare, aktivister och politiskt engagerade.
En liten utställning på Moderna Museet hade ett stort innehåll och har i efterhand beskrivits som nytänkande. Dittills hade tekniken oftast
setts som en neutral kraft, medan den här visades som något som kunde styras åt olika håll, resursexploaterande eller resursbevarande.
Mot bilden av en befolkningsbomb, som orsak till problemen
med Paul Ehrlich i spetsen, stod Oi-kommitten, en samling ulandsforskare som hade en annan – senare accepterad – syn. Efter hårda verbala holmgångar fick ”befolknings-bombarna” svårt att komma igen i den internationella debatten om biståndsfrågor mm
Ett initiativ till en alternativkonferens kom från en grupp unga teosofer, Teosofiska Ungdomsgruppen, som inte bara hade genomfört några av de första miljöaktionerna i mitten av 60-talet i gruppen Provie (en parallell till de holländska Provos), utan också hade goda internationella kontakter med miljöintresserade, inte minst i Syd.
Sommaren 1967 arrangerade de ett internationellt miljöläger i Stockholm där kontakterna formaliserades. LASITOC bildades, ”Look In, Search Out, Try Out Camp”.
Samma grupp arrangerade ett vetenskapligt mer ambitiöst läger i London 1970, kallat
Threats and promises in science.
Ett år senare deltog representanter för gruppen på en konferens för unga vetenskapsmän i Hamilton, Canada, där en grupp kallad Oi-kommittén formades för att mobilisera inför Stockholmskonferensen. Ungefär samma människor samlades också på ett UNESCO-möte 1972 för att formulera en sammanhållen kritik mot Romklubbens ståndpunkt.
Strömmen av parallella och alternativa aktiviteter i Stockholm i juni 1972, hade alltså många tillflöden. Ett informellt nätverk kallat Powwow (=Rådslag på algonkin) bildades.
Stockholm bubblade av aktiviteter dessa veckor som det tog årtionden att sammanfatta.
De stora förorenarna pekades ut i en symbolisk prisutdelning.
Inofficiella amerikanska aktiviteter för att störa och vilseleda opinionen
Hog farm
Skarpnäcksfältet
Ett vackert trädparti i centrala staden räddades från en onödig fällning. Segern fick även en symbolisk betydelse, ett rungande ”Nu får det vara nog”; nog med onödiga rivningar, nog med minskning av parkutrymmen nog med ökad biltrafik och enahanda bostadsområden. Aktionen utgjorde en kulmen av byalagsaktiviteter och lokala miljöprotester, t ex mot breddning av Karlbergsvägen och Norr Mälarstrand.
Efter almaktionen som hejdade polisens fällningsförsök, följde en veckas festival av underhållning och information under träden, då ca en kvarts miljon stockholmare kom till platsen. Därefter gav politikerna upp och träden står där de står än i dag.
Stämningen var den , att allt var möjligt och bland stadsaktivisterna fanns de som deltog i förberedelserna av de alternativa aktionerna i samband med FN-konferensen (bl a Ingrid Eriksson, Göran Folin och Per Janse). Och många fler deltog i den växande rörelsen inför sommaren 1972.
Läs mer: www.almarna.org
Miljökonferensen var en viktig händelse, i det att den internationella politiska ordningen tog sig an miljöfrågorna. Centrala teman kom upp och en del bestående institutionella beslut fattades.
113 länder deltog på den officiella konferensen, medan två representerades av sina regeringschefer: Sverige och Indien.
Slutresultatet blev en deklaration om principer för miljö och utveckling, en handlingsplan och en resolution.
I principförklaringen betonas att miljön måste skyddas, att diskriminering inte får förekomma, att förnybara resurser ska prioriteras, att giftiga utsläpp inte kan tolereras, att stabila priser måste upprätthållas, att fattiga länders utveckling inte får äventyras, och att stater måste bedriva miljöpolitik
Samtidigt blottlades motsättningar kring de globala klyftorna och det var tydligt redan innan, att konferensen inte skulle tackla de stora resursfrågorna på djupet. Det fanns utrymme för alternativa aktiviteter.
Vad hände?
Björn Eriksson skrev en kritisk rapport kring såväl förberedelserna som själva konferensen, om det hände på FN-konferensen, såväl framför som bakom kulisserna.
I rapporten kan vi se hur USA:s Vietnamkrig kom upp, trots amerikanska delegationens försök att förhindra det. Detta omintetgjordes bl a av Olof Palmes inledningsanförande. Och vi kan följa hur den dramatiska relationen mellan Nord och Syd, (eller i- och u-länder som det då hette) utvecklades. Läs hela manuset här!
Powwowgruppen formulerade ett upprop eller manifest på svenska, engelska och andra språk, vilket sändes ut brett (länk). Där uppmanades alla som ville att delta i diskussionen och organisera lokala aktiviteter under 4 juni dagen före FN-konferensen.. Uppropet genomsyrade mycket av det som pågick parallellt med FN-konferensen, aktiviteter som väckte världsmediernas intresse och gav budskapen globala vingar.
I detta upprop förekommer uttryck och förhållningssätt som idag är ganska gängse. Vid denna tid, var miljöfrågan emellertid ofta reducerad till frågor om utsläpp och avlopp. Här togs nu ett helhetsgrepp om hur den hela ekonomiska tillväxten måste defineras om, om hur klyftorna i världen var kopplade till miljöproblemen och om hur ett allmänt engagemang från alla medborgare i alla länder, var nödvändiga om mänsklighetens framtid skulle te sig ljusare.
Aktivisterna
En av de mer framträdande rösterna i Powwow-gruppen var framlidne Björn Eriksson. Denne civilingenjör, med sin dagliga verksamhet på IVA med riksdagsmän och forskare, deltog även djärvt i de alternativa aktiviteterna. Med sina stora övergripande kunskaper och insikter om miljöproblemens egentliga orsaker samt sina klarsynta visioner om vad som behövde göras, hela tiden med en betoning av det breda deltagandet från alla och envar, kom han att spela en viktig roll under hela processen fram till juni 1972.
Bland de många andra aktiva, varav flera är det än idag, syntes Birgitta Carlberg, Ingrid Eriksson, Per Janse, Björn Gustafsson, Göran Folin, Per Kågeson, Jan Fjellander, Richard Noonan och Tord Björk.
Powwowgruppen tog några egna initiativ, t ex en utställning på Moderna Museet om miljövänlig teknik samt Olympics of Pollution. Dessutom deltog man i initiativ till breda aktiviteter som fick en egen profil och motor, i takt med att juni-72 närmade sig;
Oi-gruppen som organiserades av miljöforskare i u-länder och konferensen, Folkets Forum i ABF-huset och aktioner för stadsmiljön som Alternativ Stad arrangerade.
I april arrangerade man t.ex. ett teachin om ekologi på ABF i Stockholm. Powwow-gruppen fick kontakt med ett antal ytterligare, mer eller mindre intressanta, initiativ. De kunde man informera om på ett presscenter som fanns på plats, då medier och andra strömmade in till Stockholm.
Skrifter från Powwow: Lita inte på FN och Powwows flygblad Vår planet skändas
Flygblad UN Conference – accomplishments and shortcomings från juni 1972
Rekonstruktion av Powwow Newsletter från april 1972.
Från planeringen:
Roland von Malmborg sjunger under Powwowmöte på Åsö gymnasium hösten 1971, inför FN-konferensen.
POWWOW-manifestet i ren text
The earth is being raped.
Economic Growth has become a god
for whom life on earth is crippled,
natural resources are plundered, and man is enslaved.
Each day more and more people realize
that we must Create a New Way of Life,
we must change our views of Man,
of Nature, and
of the Purpose of Human Societies.
Man is not the Master of Nature, but a Part of It –
an Active Modifying part of the ensemble of species in
the Ecosystem.
He has developed technology to modify nature
ever since he first threw a spear at an animal.
Now we must learn to work with nature
instead of against it.
Maximum Economic Growth,
Maximum Production,
Maximum Cansumption –
these cannot be sane goals for a humanity
living inside a thin Membrane of Life on a Limited
Planet.
Each day more and more people realize the madness
of striving for these goals
as they experience the utter and dirt,
traffic jams,
polluted air and water,
poisoned food and
vanishing nature.
These goals lead to the building of Artificial and Inhu-
man Cities
that favor the Growth of Bureaucracies,
Alienate Man from his Nature, and
force him to live in Gloominess,
Crowding, and
often Misery and
bottomless Poverty.
These same goals hide a reality
of material wealth for some,
impoverishment for many, and
a reduction in the overall Quality of Life for all of us.
These goals are also used to justify
the ever-increasing Centralisation of Influence and
Power
in Giant Multinational Corparations,
Powerful Governments, and
Monstrous MilitaryMachines.
This development increasingly turns people into Ob-
jects,
controlled and
handled by Men of Power,
Alienating Man from the Product of his Labor
and from his Fellow Man.
Now we must find new ways of production
that enable us to live with the Resources of the Earth
instead of
poisoning and devastating them.
We must find new ways of Sharing and Utilising this
production
for Human Liberation.
What we must do
is to cooperate
in order to Seize Control of Our Own Lives,
In this struggle we must anticipate powerful antago-
nists,
and we must analyze their strengths,
interests, and intentions.
At the same time we must intensify our discussion on
strategy
and Viable Alternatives
for a new way of life,
where free people freely cooperate with each other.
We must be in solidarity with oppressed people
struggling for liberation
in poor countries and everywhere
Forced by the intensified discussion of the Conditions
of Life
on Our Limited Planet,
Politicians,
Government
Corporations, and
International Organizations
have begun to talk about the “human environment”
With this title the United Nation is planning a huge
conference
to be held in Stockholm, Sweden, during June 5 – 16,
The conference will be visited by some 1200 delegates
–
primarily politicians –
from more than a hundred countries.
But politicians from all over the world,
assembled for a couple of weeks in Sweden
will not be able to solve the problems we face.
What the politicians can do is to
refer to Foggy Clouds
made by the Experts
and thus make many of us believe
that the problems are too difficult for us to under-
stand.
As reflected already in the conference title,
they will present a picture
in which politicians heal the wounds
of Man’s Environment,
while Man Himself is left powerless and
without a creative role.
They will formulate the Issues so that the task ap-
pears to be
to Modify the Consequences of the current develop-
ment
rather than to Create a New Way of Life.
They will present Endless Resolutions
to convince us and maybe even themselves
that our future is in Good Hands.
The “Message” from the conference will be propagated
all over the world.
At least 500 journalists
from newspapers, magazines, radio, and television,
will be present.
OUR TASK IS CLEAR:
Get together and do some Thing
during June 5-16, 1972.
Join these actions, which will be
d e c e n t r a l i z e d.
Every group undertakes the kinds of actions they
prefer,
and no one will act as international bureaucrats.
In Stockholm many events are planned under the
common name of
POWWOW.
This is an American Indian word
meaning a gathering of people
talking about important things
or performing magical feasting and dancing
for the cure of disease or to reach victory.
Your contribution could deal with global as well as lo-
cal problems.
You could make
exhibitions
leaflets
bulletins
street theater
discussions
comic strips
video tapes
interviews
films
press conferences
parades
or whatever your thing is.
We have been worlking with the POWWOW for some
time in Stockholm.
Our address is: POWWOW c/o R.Noonan
W6C / M-22
Sveavägen 166
S-113 46 Stockholm, Sweden
So write and tell us about your ideas and plans (or
just anything).
Then we can pass it around
to all groups that want to participate
for Mutual Inspiration
and to enable all of us to get in contact with each
other.
Also, the mass media assembled in Stockholm
can spread the message of a people’s movement:
that people around the world
are beginning to cooperate for the creation
of a new way of life:
POWWOW
Dokumentationen i efterhand är mager, men det kunde röra sig om presskonferenser och möten, där man ville rikta uppmärksamheten på hur miljöproblemen borde tacklas på ett relevant sätt och hur de grundläggande problemen borde tas upp.
Detta var före Internet, mejl och Facebook etc, varför samarbetet sällan hade samma intensitet och genomslagskraft som nu, men de förebådade senare tiders globala simultanaktioner mot klimathot, diktaturer och krig etc.
Rapporter kom i alla fall in som visade att samtidiga aktioner förekom i Köpenhamn, Oslo, Amsterdam, London, New York, Sidney och London. Vackert så.
NOAH
Ett av de mer framträdande lokala initiativen var den danska miljöorganisationen som på världsmiljödagen med ett skepp anlände till Stockholm på Skeppsholmskajen, efter att ha tagit vattenprover hela vägen utmed den svenska östkusten sen avresan från Köpenhamn.
På initiativ från Powwow-gruppen träffades politiskt radikala människor och intresserade från bla miljörörelsen, forskarvärlden och arbetarrörelsen.
Ett framträdande namn var den amerikanske biologen och författaren Barry Commoner, som med kraft hävdade att
Produktionstekniken och de ekonomiska krafter som drev fram denna, var en orsak till miljöproblemen, inte storleken på befolkningen. Hans bok Cirkeln sluter sig nådde stora upplagor.
Länk till NYT-artikel
https://www.nytimes.com/2012/10/02/us/barry-commoner-dies-at-95.html
Här finns Folkets Forums program samt en affischfacsimil.
Folkets forum väggtidning
Under juni 1972 ordnades en utställning på Moderna Muséet som kvalitativt var
ett av de kanske viktigaste inslagen denna sommar. Gestaltningen var inte mycket för världen,
skärmar med teckningar och skisser, men innehållet var desto märkligare.
Tekniken sågs vanligen inte som något annat än en mer
eller mindre linjär utveckling, från omodernt till modernare, från långsamt till effektivare etc.
Här framställdes idén om att olika sorters teknik hade olika inverkan på naturens kretslopp, att vissa sorter representerade miljöfarliga vägval medan andra, alternativa sorter var klokare.
Ekologiskt byggande, förnyelsebara energikällor, allt sådant som vi idag ofta hör i debatten, var här nytt.
Alternativ teknik (Alternative, Apropriate, Intermediate, Soft technology, kärt barn fick många namn), eller som namnet på utställningen löd: För en teknik i folkets tjänst.
Bland de tongivande krafterna bakom utställningen var Björn Eriksson och Peter Harper. Harper kom sedan att bli en av initiativtagarna till CAT, Centre for Alternative Technology i Wales, där praktik och teori kring teknik i alla dess former ställts ut.
Harper har följt, analyserat och debatterat den alternativa teknikens utveckling, hela tiden i en kritisk och förutsättningslös anda. ”Small is beautiful” var ett slagord (Shumacher), men Harper menar att det inte alltid är fallet.
Harper är idag en av de drivande bakom Zero Carbon Britain och han skrev nyligen en tillbakablick över den brittiska alternativ-teknikrörelsens 40 år av praktik och teori, kallad AT@40.
Tidskriften Digital Culture and Society publicerade 2020 en innehållsrik och rolig intervju med Harper om utställningen.
Taghi Farvar och Jan Fjellander från Oi-kommittén på teach-in på ABF-huset våren 1972.
—
Oi-gruppen bildades på ett möte för unga forskare i Hamilton, Canada, 1971, där bland annat grupperna från miljösommarlägret i Stockholm 1967 och den Internationella trafikrevolutionen deltog.
Ett fokus för mötet var den så kallade Gröna Revolutionen, d v s den jordbruksteknik som spreds i sydländerna under 60-talet och där kemikalier och massor med vatten var förutsättningen, där skuldsättning, förgiftning och avhysning av småbönder blev några av följderna.
Hamilton-rapporten kan ses som det första seriösa internationella miljörörelsedokumentet och fick stor betydelse före Stockholms-evenemanget. Bland annat presenterades det på ett teachin på ABF Stockholm i mars 1972.
En nyckelperson i Sverige och i Powwow-gruppen var Jan Fjellander (radioman och forskarsamordnare m m), som också såg till att Miljöforum fick en bredare global representation än det var tänkt.
Läs också Oi-gruppens programförklaring.
Inte minst på grund av den starka ställning i debatten som befolkningsfrågan fick, se ovan, vaknade intresset hos en del Sydländer, bland annat Kina och Indien, för att vrida debatten i en annan riktning, till att betona i-ländernas särskilda ansvar för miljöförstöringen. En intressegemenskap mellan dessa och kretsarna runt Oi-gruppen började växa fram.
Befolkningsbombarna led nederlag
En för tiden tongivande uppfattning om miljöproblemens orsaker, särskilt i Nord, var att de gick att finna i befolkningsökningen. Denna syn är inte längre rådande och vi har i senare tid blivit upplysta av bl a Hans Rosling
professor i global hälsa.
I sin bok ”Befolkningsexplosionen” gjorde författaren Paul Ehrlich emellertid gällande att detta var den kritiska punkten och hans åsikter fick stor spridning.Mot Erlich stod andra forskare som Barry Commoner och Oi-kommitten. De unga u-landsforskarna från Oi-kommittén mötte1972 i Stockholm Ehrlich och hans”befolkningsbombare” under hårda verbala holmgångar. Och avgick med segern! De senare kom aldrig igen efter detta, ett av de mest varaktiga resultaten av juni 1972
OS i miljöförorening (”Skit-OS”)
På Sergels Torgs trappa anordnades de s k Olympics of Pollution, där olika förorenare i sin frånvaro tilldelades medaljer, dock ej guld, silver och brons, utan bly, kvicksilver och kadmium. Det är tyvärr svårt att i efterhand tillgå det fulla resultatet av denna tävling, men ett klipp från ett reportage om 1972-händelserna visar ett TV-inslag från evenemanget, där det framgår att i grenen luftförorening erhöll General Motors Bly-medaljen och Toyota Kvicksilver…
Alternativa sightseeing-turer
Stockholms officiella ansikte utåt var den perfekta miljövänliga staden. Alternativ Stad visade upp något annat i sight-seeingturer. De tog passagerarna förbi rivningar i city och stereotypa förorter. Bussen var anpassad till att byggas för metangas-drift, en nyhet för tiden.
DaiDong
Detta var kristna fredsrörelsens internaitonella initativ, organiserat av IFOR, International fellowship of Reconciliation. De genomförde ett arrangemang på ABF-huset med visst fokus på miljömordet i Vietnam. Allmänt påverkade fredsrörelsen de alternativa aktiviteterna mycket genom Ingrid Segerstedt Wiberg från IKFF, Internationell Kvinnoförbundet för fred och frihet, Svenska Vietnamkommitteén och som också tog upp miljömordet i Vietnam, FNL-grupperna som var med både i Folkets Forum och på Miljöforum samt som arrangörer av demonstrationen mot miljömordet i Vietnam utanför FN-konferensen med 7000 deltagare.
Dai Dong var ett initiativ av den kristna fredsrörelseorganisationen Fellowship of reconciliation, och fungerade under åren fram till Stockholmskonferensen. De hade sitt eget evenemang på Graninge Stiftsgård i Saltsjö-Boo och på ABF-huset. Fyra grupper diskuterade förhållandet mellan miljö och utveckling, de konflikter som behövs för att bryta ner ideologiska barriärer, miljön och militären samt frågor om organisation och myndigheter, med hänsyn till närvaron av stormakter och storföretag med egna agendor.
Dai Dong betyder Stor Samhörighet på vietnamesiska.
Bland deltagarna fanns t ex Samir Amin, Taghi Farvar (viktig även i Oi-gruppen), Jun Ui, Roel van Duyn, Bengt Hubendick och Nicholas Georgescu-Roegen
Miljöforum
På grund av den starka folkrörelseförankringen i det svenska samhället framstod det som naturligt för arrangörerna att erbjuda någon sorts scen även för organisationer och fristående debattörer.
Svenska regeringen hade tagit initativ till en egen ”alternativ” konferens, Environment Forum, som hölls i Konstfacks lokaler på Valhallavägen. Många forskare och aktivister m fl valde att framföra sina budskap både på Folkets Forum och Miljöforum. Stockholm präglades dessa veckor av de globala framtidsfrågorna.
Miljöforum var från början tänkt att på FN-manér vara en träffpunkt för särskilt inbjudna organisationer, eller vad som på FN-språk kallas NGO-er. Emellertid visade det sig att dessa, liksom de inbjudna experterna, hade en markant slagsida åt de etablerade i-länderna. Kritik mot detta framfördes av Oi-kommittén såväl som Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd och Svenska FN-kommittén och inbjudningslistan breddades i sista stund.
Ett resultat av detta var att fokus skiftade kraftigt – från att ha dominerats av Nord-organisationer som ansåg att det stora problemet var att de fattiga förökade sig för mycket, till att domineras av Syd-organisationer som ansåg att de rika konsumerade för mycket.
Detta åskådliggjordes dramatiskt då en grupp från syd, till de amerikanska delegaternas förskräckelse, protesterade offentligt mot nord-övervikten under fredagens debatt och fick tll stånd en programändring.
Här finns såväl det tänkta som det i verkligheten genomförda progarmmet.
Märkligt nog stod detta statliga forum bakom denna tidning som gavs ut med ett nummer varje dag, som konferensen ägde rum.
Informella amerikanska maktintressen visade sig i den svenska ankdammen för att plumsa runt och skapa oreda. CIA kom att misstänkas. Entydiga bevis är alltid svåra att anföra när det gäller inblandning från underrättelsetjänster.
Det har i alla fall inte anförts några dementier inför påståendet att man från det hållet följde förberedelserna noga och under juniveckorna gjorde insatser för att avleda och förvirra misshaglig kritik. Det gällde inte minst protester mot den pågående amerikanska krigföringen i Vietnam, ett av tidens stora miljöbrott där tonvis med avlövningsmedel hälldes ner över de vietnamesiska skogarna för att försvåra gerillans rörelseutrymme. Konsekvenserna märks än idag i Vietnam.
Det blev senare känt, att en av de närmaste rådgivarna till dåvarande president Nixon, John Ehrlichman hemligen var i Stockholm för att leda operationerna, såväl inom den officiella som på de alternativa arenorna.
Kritik mot Vietnamkriget gick inte att undanröja. Den kom upp både på den officiella konferensen (bla av svenske statsministern Olof Palme) och på de alternativa scenerna.
Olika försök gjordes emellertid att verka vid sidan av det officiella.
Exempel:
Ett oskyldigt men intressant tillfälle var då den amerikanske chefsdelegaten Russel Train gjorde ett PR-framträdande vid almarna i Kungsträdgården för att visa sitt intresse för natur och grönska. Ingen hade då räknat med miljöaktivisten Göran Folin som ilsket frågade hur det gick ihop med krigföringen i Vietnam med dess avlövningsbesprutning.
En amerikan som presenterade sig som Dick Fishkin, dök tidigt upp och menade sig vara marinbiolog (men vid närmare påseende föreföll hans kunskaper på det området rätt grunda). Han erbjöd sig att delta i arbetet. Hans insatser under möten och planering kunde var ganska störande och förvirrande. Han tog många bilder och dök upp än här, än där. På bilderna ses han vid en makrobiotisk restaurang på söder i Sthlm; vid en anarkistisk demonstration, med den amerikanske chefsförhandlaren och med Steward Brand (se denne). Han var som en kameleont, som skaffade sig god inblick i de alternativa projekten.
Powwow-gruppen hade en presskonferens den 4 juni, på Skeppsholmen, om de samtidiga internationella aktionerna. Till den anlände den danska miljöorganisationen NOAH genom att lägga till med båt vid kajen, där de berättade om sin seglats utmed svenska östkusten. där de tagit vattenprover. En hel del media var samlade, däribland internationella. En ”journalist” utmärkte sig, genom undran över hur mycket danskarna själv hade släppt ut och andra förvirrande frågor.
Man kunde också ana en avledande kraft bakom en demonstration mot valutrotningen som ordnades (i sig en viktig fråga, men en av de få miljöproblem där amerikanska intressen ej var delaktiga).
Life Forum anländer med pengar och Hog Farm
Bakom valmanifestationen låg bl a hippiekolonin Hog Farm
Medlemmarna i Hog Farm hade flugits in i två plan för att ordna ett tältläger vid Skarpnäck där ett utspätt ”Love and Peace”-budskap spreds under cannabisångorna. Bakom initiativet stod Life Forum som stöddes av Kaplan Fund, vilken ofta påstods vara CIA-finansierad.
En drivande kraft bakom Life Forum var Steward Brand. Denne hade gjort sig känd genom att ge ut katalogen Whole Earth Catalogue, som på sin tid var en ”hippie-bibel.
Organisationen Life Forum närmade sig Folkets Forum med Steward Brand och Dvid Padwa i spetsen och föreslog samarbete men blev kallsinnigt bemötta.
Tältläger i Skarpnäck
Steward Brand kontaktade även svenska polisen och erbjöd sig att ordna ett läger på Skarpnäck för att avlasta. Han var också tydlig i ambitionen att avleda kritik mot Vietnam-kriget.
Då Life Forum och ungdomar från Skarpnäck-festivalen dök upp på Sergels Torg fanns Brand på plats, även Maurice Strong, FN-konferensens generalsekreterare. Miljöaktivisten Göran Folin var (liksom tidigare under USA PR-aktion vid almarna) på plats, tog sig fram till mikrofonen och började rikta kritik mot Vietnamkriget. Han kände då en hand runt sin mun och fördes bryskt åt sidan. Av vem? Jo, Steward Brand.
Allt var inte entydigt. Life Forum finansierade tex en Stockholmsguide för turister under miljöveckorna, som var sakligt hållen.
De erbjöd också Jan Fjellander och Oi-kommittén medel till resor för ulandsforskare för att komma till Stockholm och presentera alternativ till en rådande uppfattning, nämligen att folkökningen var den tyngsta orsaken till miljöproblemen.
Splittring inom Folkes Forum
När Oi-kommittén tog emot dessa medel utnyttjades detta av hårdfört marxistiska krafter på Folkets Forum som försökte driva Folkets Forum längre åt traditionell vänster och endast tillåta deltagande av grupper med uttalat socialistisk profil. Detta kunde inte Oi-kommttén gå med på. Medlemmarna kom ibland från hårda högerdiktaturer och det var olämpligt att de framträdde med den profilen, även om de var starkt kritiska till budskapen om ”befolkningsexplosionen”, som då var en vanlig tolkning i Nord av orsakerna till de globala miljöproblemen.
Fundamentalisterna drev, med denna skrämseltaktik, fram en slutresolution som hävdade en ”socialistisk planhuhållning” som en nödvändig förutsättning för miljöproblemens lösande.
Idag vill väl många mena att marknadsekonomin behöver ramas in och bestämmas socialt och ekologiskt med hjälp av en mängd grepp; beskattning, lagstiftning, upphandling, subventioner, bidrag och konsumentmakt (vanligen under hårt motstånd från nyliberala ekonomer och storföretag), men den totala planhushållningen ger sällan ett vidare bra resultat. Tiderna var annorlunda och den planhushållande ordningen i Sovjetblocket, hade ännu inte kollapsat.
De individer som drivit Folkets Forum till den resolutionen insåg senare värdet av Fjellanders och Oi-kommitténs arbete och framförde en ursäkt för deras behandling av honom!
Det hela skapade frustration och split under Folkets Forum-projektets gång. Detta hade ju börjat i en då unik enighet från Centerns ungdomsförbund och miljögrupper till mer traditionella vänster-organisationer.
Det skedda blev månne en oavsiktlig framgång för de amerikanska intressena och ett självmål från de ortodoxa vänsteranhängarna. Splittringen var dock temporär. Budskapen från Folkets Forums många delar, kom ut brett och kraftfullt.
Olika syn på Hog Farm och Skarpnäcksfältet
Hog Farm var ett sentida uttryck för en hippierörelse som fick ett maximum 1967, men falnat något.
Den hade dock fortfarande sina anhängare i det ”flum-kulturella” Stockholm, som hälsade Hog Farm välkomna och såg i dessa ett uttryck för humanism och ekologiskt engagemang (vilket den en gång haft).
När de upprättade ett tältläger med vegetarisk mat och musik ute i Skarpnäck, gick meningarna isär om karaktören av detta.
Musiker och författare som Thomas Mera Gartz och journalisten Maria-Pia Boethius skrev t ex positivt om Skarpnäcksfältet, medan sångaren Pugh Roghfeldt uttryckte sig kritiskt i sången ”Hog Farm”.
Journalisten Leonidas Aretakis visade i sin bok ”Extas” vilken förvirring den amerikanska inblandningen skapade.
Allt visade under dessa juniveckor, hur den internationella storpolitiken hade kommit till Stockholm. Det tog många år för de inblandade att få grepp om vad som egentligen hade hänt.
Källor: Felicity Scott
Andra aktioner
Den 10 juni hyrde Alternativ Stad stora scenen i Kungsan med ett program som lockade åtskilliga tusen till platsen.
Och aktivister från NOAH i Danmark, berättade om vattenprover
de tagit under båtfärden utmed den svenska kusten med olika grader av förorening.
En av de som framträdde var den japanske forskaren Ui Jun, som
bidragit till att avslöja kvicksilverkatastrofen i Minamata.
Då programmet avslutades uppmanades alla att sluta upp i en demonstration på Arsenalsgatan. Det blev en sit-in som totalt stängde av gatan. Det dröjde inte länge innan polisen var där med sina hund- och häststyrkor och inför den övermakten bröt demonstrationen upp för att undvika blodsutgjutelse.
BT NOAH presenterade sina vattenprover på Kungsträdgårdens scen
Japanske Minamata-forskaren Ui Jun
Stockholms geografi juni 1972—Karta
Folkets Hus
ABF-huset
Miljöforum på Konstfack
Som ett tag såg ut som. Många valde att framträda
på bägge ställena, BF-huet och Konstafack
Skarpnäcksfältet
Övriga aktiviteter
Alternativa sight-seeings
Vart ledde alltsammans?
The emergence of popular participation in world politics – United Nations Conference on Human Environment 1972
Avhandling i statskunskap 1996 av Tord Björk
Läs avhandlingen här!
